Bones are beautiful and It's never too much

Jag känner mig fet,en jävla tjockis för jag kunde inte spy upp maten jag åt hur mycket jag än försökte och kvävdes där inne.Gick ut och gick sen åt jag glass när jag kom hem som jag fick ut men inte allt,seriöst jag är så uppsvullen fyfan.Tagit på mig en luftigare tröja så jag slipper se magen,plus att min mage blir en aning större om dagarna och jag har inte tagit mitt gravtest som ligger i väskan än för att det funkar inte så bra med att pissa just nu,gör knappt det hur mycket jag än dricker får inte ut något alls.Nu lyssnar jag på musik,den musiken som min fd oxå gillade och tårarna bara rinner nedför kinderna jag vill bara dö just nu.Jag har gråtit halva dan oxå pga behandlingshemmet,jag vill inte.Att ingen förstår hur smärtsamt det är för mig att sitte inne mitt ute i ingenstas 2 timma från gbg,ingen sändning,ingen som kan komma och hälsa på bara 1 gång i månaden och få upp alla tankarna jag har i huvudet.Jag vet inte hur jag ska förklara mig för någon längre,känns som mitt hjärta blöder av smärta och hur jag sakta rasar ihop inifrån.Inte för att skrämma upp alla på bloggen men om jag kommer bo på behandlingshem/tvångs så kommer jag försöka ta livet av mig igen,jag åker till en annan stad där ingen kan stoppa mig.Jag längtar till döden så jävla mycket jag vill inte leva och hoppas denna jävla värld går under snart.Och jag säger detta nu,ingen INGEN kan stoppa mig nu,jag går min egen väg.