Bones are beautiful and It's never too much

Jag saknar min fd,jag är så jävla ledsen över att sitta inne dag in dag ut och tänka på honom och gråta i timmar.Jag kan inte hjälpa att jag har mycket problem att lösa ut,det är inte jag som har valt att ha det såhär.Och att alla har samma anledning till att lämna mig,att dom inte har en anledning,varenda person jag har träffat har behandlat mig som skit och ignorerar mig pga jag är den jag är,som med problem med att gå ut,träffa nytt folk,maten,synerna och att jag vill vara isolerad.Jag har lixom försökt ta livet av mig 4 gånger redan men misslyckats alla gånger.Jag är död för mig själv,jag är bara en svart stor klump med smärta och bara såras mer varje dag,jag vill inte leva jag vill verkligen inte det men ingen förstår mig.Dom tror bara jag vill dö för jag känner att det e jobbigt nu och det kommer lösas sen.Men nej så är det inte,jag vill verkligen dö min högsta önskan jag vill inte leva och jag är besviken på mig själv jag suger,har inte klarat ta livet av mig än och jag vågar inte fortsätta leva,dom säger det blir bättre med åren men det har blivit värre med åren så vill inte tänka hur det blir 2012 och vill inte veta det heller.Visst jag var jätteglad häromdan för att min kompis slutade ignorera mig för 3 gången.Men det är ingenting emot min stora kärlek,jag mådde så bra den tiden jag var mer positiv och försökte sammarbeta med soc och bup men nu riskerar jag få lvu för jag vill ingenting längre,inte sammarbeta med dom heller.Var så sjuktallmänt lycklig.Jag älskar honom men vägrar svara mig,vet inte hur mycket jag försöker kontakta honom om dan.Jag är ingenting nu bara ett stort misstag.Ska gå och skära mig nu till musik som får upp alla minnen,måste plågas så in i helvete och tänka mig närmare döden.Jag kan inte leva utan honom,älskar honom över allt och annat.



Så dålig bild på min fina arm,ser så mycket bättre ut i verkligheten som om nån torterat min arm och det svider och bränns så underbart.Nu ska jag skära djupare i mina sår puss.