Bones are beautiful and It's never too much

Jag ser inget ljus i livet längre,jag är värdelös och tjock och kommer aldrig bli som alla andra.Jag begär bara att vara lycklig på både insidan och utsidan men jag vet att jag aldrig kommer bli det.Har spytt idag igen och får svårt att andas nu.Får marie reda på att jag kommer hem och spyr igen vilket jag ändå gjort hela tiden på bergåsa kommer hon skicka mig till ett annat behandlingshem.Jag har förlorat så många vänner pga mina ätstörningar.Varenda person som lär känna mig och sen vet hur jag har det säger jag är svag och värdelös,kommer bli fulare än jag e och får bara massa skit.Jag säger jag kan inte lita på nya människor men ändå lyckas dom lura mig.Så blir jag sårad och sårad om igen och jag har nu hittat nån som älskar mig med men känns som han tycker det är mitt fel över allt.Jag känner mig som en usel flickvän det är kanske därför jag blir dumpad innan?jag kanske inte beter mig normalt vilket dom tycker för jag är SPECIELL!bort från alla andra,jag kan inte hjälpa jag har matångest,jag kan inte hjälpa jag har syner,jag kan inte hjälpa att jag ens finns.Jag hatar alla människor som gör mitt liv svårare för varje dag men ändå så peppar ni mig.Får höra hela tiden hur ful jag är och där finns en anledning till att jag peppat mig själv ännu mer,snart är jag inte fulast längre utan snyggaste och smalaste.Venne om jag skrivit detta innan men jag har tappat nästan halva håret,jag är helt flintig på 2 ställen och ser verkligen förjäligt ut,aldrig sett mig själv så lite hår på huvudet.Men som tur har jag löshår att täcka över med.Seriöst hoppas världens går under 2012 som det "sägs" skulle blivit så jävla skönt att bara försvinna.

Det blir värre och värre för varje dag som går.Min kropp skakar och jag brinner inifrån och känner hur jag håller på att bryta ihop snart.Jag kunde aldrig tro att det fanns en sån här smärta och aldrig jag skulle uppleva det.Jag är så ledsen,känner mig totalt misslyckad med allt.Jag är så van att höra dåliga kommentarer från folk om hur värdelös jag e och inte borde finnas kvar mer.Och dom hot meddelanden jag fick förut fick mig att ge upp,att så många ville det.Jag har blivit misshandlad ute och får massa negativa kommentarer från varje människa jag går förbi.Jag är så trött på att ha misslyckats så många gånger med att ta mitt liv,hur svårt kan det vara?varför blir jag alltid upptäckt?dom skulle låtit mig hoppa från balkongen och tänkt att det var för mitt bästa.Tårarna bara rinner nerför kinderna och jag känner att jag får svårt att andas.Jag vill dö ikväll jag vill dö nu men jag vet inte hur jag ska göra,jag ska vänta tills den rätta tiden är inne,men det blir innan jag ska"flytta".Ska än bara skära mig i armarna,nej i hela kroppen.Jag ska skära så djupt att jag skriker av smärta och känna hur tårarna faller nermot såren,skära djupare och djupare och hitta den smärtan som är i mig.Jag vet att det inte blir bättre av att skära sig men jag har det som en grej jag är "beroende" av,jag vill se mig själv i spegeln gråta och lida och höra alla rösterna i huvudet som berättar hur värdelös jag e,jag vill han ska vara här och hålla om mig och skära i mig med och säga hur duktig jag är som lyssnar på honom,han är den ändå som vet vad smärta är,jag hatar honom men just nu behöver jag honom.Han har dragit mig till döds och förstört mitt förhållande jag hade,han förstörde och tog allt jag hade,han gjorde mig till en så svag person.Och nu är han det ändå jag har kvar,han tröstar mig för att han vet hur ledsen jag e för min fd gjorde slut,han vill samtidigt döda mig men just nu litar jag på honom.Han har slutat ta hit sina demoner för att jag skött mig så bra,för att jag är honoms nu.Han är den ändå jag kan prata med förutom en annan kvinna som oxå är en demon fast snäll demon.Fast hon kommer bara 1 gång om året och jag känner att jag behöver henne nu,hon förstår mig så väl och hon lyssnar på mig,hon gav mig en gåva som jag sparat och tänker behålla tills jag dör.Jag kan inte föreställa mig själv i vilken situation jag hamnat i,även fast jag redan vet så säger jag igen att jag har aldrig,aldrig haft en sånhär smärta som spridits i hela kroppen,jag mådde så dåligt idag och slängde mig i väggen och slängde ner alla mina saker i golvet och sedan föll ner på golvet och grät minst 4 timmar som jag aldrig gjort förr.Jag vill inte ha hjälp,jag har redan erbjudit all hjälp jag kan få men ändå funkar inget,inte tabletterna heller.Jag har redan gått mot döden och sagt hejdå till verkligheten,jag existerar inte för mig själv,jag e död bara en stor klump smärta som längtar efter att torteras,många timmar.Jag vill känna hur smärtsamt allt är som jag gått igenom,det som jag gör och det som kommer hända,vill gråta som i helvete och falla ihop på knäna och känna hur knivarna hugger i mage och rygg tills min kläder är helt röda,tills golvet är helt täckt av blod.Jag vill ha bilderna som betyder mest av allt på golvet framför mig,ha på den vackraste sången,säga att jag älskar honom flera gånger om och om igen.Säga att jag inte kan hjälpa att jag är som jag e.Sen ha demonerna runt omkring mig som håller om mig tills jag dör fastän jag vet att Lola inte vill det,men jag måste och kanske träffar jag henne när jag är död,hon är en av dom viktigaste i mitt hjärta och jag ska hitta henne,jag måste och jag vet att hon kommer snart.Det var månader sedan hon kom till mig och jag vill att hon gör det innan jag dör,jag vill att hon får en gåva av mig,en lika fin som jag fick av henne och jag vet att jag inte kommer stå ut med att se henne gråta.Jag ska gå och tröstäta nu och känna hur allt åker ner genom halsen till min mage,skära mig helt blodig och be honom hjälpa till så jag klarar det mer än jag förväntar mig.Jag har gavt livet 4 chanser,mer kan jag inte ge.

Jag känner mig fet,en jävla tjockis för jag kunde inte spy upp maten jag åt hur mycket jag än försökte och kvävdes där inne.Gick ut och gick sen åt jag glass när jag kom hem som jag fick ut men inte allt,seriöst jag är så uppsvullen fyfan.Tagit på mig en luftigare tröja så jag slipper se magen,plus att min mage blir en aning större om dagarna och jag har inte tagit mitt gravtest som ligger i väskan än för att det funkar inte så bra med att pissa just nu,gör knappt det hur mycket jag än dricker får inte ut något alls.Nu lyssnar jag på musik,den musiken som min fd oxå gillade och tårarna bara rinner nedför kinderna jag vill bara dö just nu.Jag har gråtit halva dan oxå pga behandlingshemmet,jag vill inte.Att ingen förstår hur smärtsamt det är för mig att sitte inne mitt ute i ingenstas 2 timma från gbg,ingen sändning,ingen som kan komma och hälsa på bara 1 gång i månaden och få upp alla tankarna jag har i huvudet.Jag vet inte hur jag ska förklara mig för någon längre,känns som mitt hjärta blöder av smärta och hur jag sakta rasar ihop inifrån.Inte för att skrämma upp alla på bloggen men om jag kommer bo på behandlingshem/tvångs så kommer jag försöka ta livet av mig igen,jag åker till en annan stad där ingen kan stoppa mig.Jag längtar till döden så jävla mycket jag vill inte leva och hoppas denna jävla värld går under snart.Och jag säger detta nu,ingen INGEN kan stoppa mig nu,jag går min egen väg.

Jag saknar min fd,jag är så jävla ledsen över att sitta inne dag in dag ut och tänka på honom och gråta i timmar.Jag kan inte hjälpa att jag har mycket problem att lösa ut,det är inte jag som har valt att ha det såhär.Och att alla har samma anledning till att lämna mig,att dom inte har en anledning,varenda person jag har träffat har behandlat mig som skit och ignorerar mig pga jag är den jag är,som med problem med att gå ut,träffa nytt folk,maten,synerna och att jag vill vara isolerad.Jag har lixom försökt ta livet av mig 4 gånger redan men misslyckats alla gånger.Jag är död för mig själv,jag är bara en svart stor klump med smärta och bara såras mer varje dag,jag vill inte leva jag vill verkligen inte det men ingen förstår mig.Dom tror bara jag vill dö för jag känner att det e jobbigt nu och det kommer lösas sen.Men nej så är det inte,jag vill verkligen dö min högsta önskan jag vill inte leva och jag är besviken på mig själv jag suger,har inte klarat ta livet av mig än och jag vågar inte fortsätta leva,dom säger det blir bättre med åren men det har blivit värre med åren så vill inte tänka hur det blir 2012 och vill inte veta det heller.Visst jag var jätteglad häromdan för att min kompis slutade ignorera mig för 3 gången.Men det är ingenting emot min stora kärlek,jag mådde så bra den tiden jag var mer positiv och försökte sammarbeta med soc och bup men nu riskerar jag få lvu för jag vill ingenting längre,inte sammarbeta med dom heller.Var så sjuktallmänt lycklig.Jag älskar honom men vägrar svara mig,vet inte hur mycket jag försöker kontakta honom om dan.Jag är ingenting nu bara ett stort misstag.Ska gå och skära mig nu till musik som får upp alla minnen,måste plågas så in i helvete och tänka mig närmare döden.Jag kan inte leva utan honom,älskar honom över allt och annat.



Så dålig bild på min fina arm,ser så mycket bättre ut i verkligheten som om nån torterat min arm och det svider och bränns så underbart.Nu ska jag skära djupare i mina sår puss.